Text: Pederöre Tidning 2014 / Daniel Ainasoja
Countrymusiken har den rätta känslan
Det har blivit en lång ritt för cowboysen i Country Life, bandet som nu är inne på sitt 38:e aktiva år. Även om de inte har så många hästar ligger lantbruk och berättelser från prärien uppenbart nära hjärtat. De österbottniska landskapet bjuder inte på någon prärie, men plattlandet och jordbrukartraditionerna påminner ändå om countrymusikens hemtrakter i södra USA och det kanske är något av orsaken till att stilen växte sig så stark här i mitten av sjuttiotalet.
Bröderna Börje och Peter Nylund, då i tonåren, pejlade in Sveriges Radio P3 där det spelades mycket musik och även countrymusik. Under släktträffar jammade de ivrigt låtar med kusinerna, som också var intresserade av musik.
– Tidigt spelade vi låtar mot countryhållet. Countrymusiken kändes omedelbart rätt för oss, jag kan egentligen inte förklara varför och det har inte heller varit någon diskussion om vad vi skulle spela. Sedan dess har vi haft varken behov eller intresse av att spela någon annan musik, berättar Börje.
Samtidigt blev finlandssvenska countrybandet Country Express från Karis väldigt populära med låten ”Daddy Frank” och det sporrade även bröderna Börje och Peter 
Nylund att starta ett eget band. När kusinerna Rejd Nylund och Gunder Lövsund även nappade på idén konstaterade man att det uppenbart handlade om ett släktfel.
Hösten 1977 övades det friskt i trummisen Peter Edströms lokal i Purmo och redan i slutet av oktober samma höst gick första spelningen av stapeln på en nykterhetsfest i Lillby skola. Gaget varierade och när de spelade med sparbössan öppen på en Marthafest blev det hela 16 mark att dela på. Att tacka nej till ett gig var inte aktuellt.
– Ett problem vi hade var att vi var fyra gitarrister i bandet. Den som var sämst fick ta basen så det blev ju jag det då, säger Börje Nylund och drar upp ett brett flin på andra sidan kaffebordet i sin studio.
– Men det har jag inte behövt ångra, jag trivs mycket bra med basen.
Den första pedalsteelen hämtade brodern Peter tillsammans med Börje och en vän från Stockholm i slutet av sjuttiotalet. Utan bil.
– Vi hade inte tänkt på hur tung den var, det var ju en rejäl pjäs på över tjugo kilo. Vi hade rätt långa armar innan vi var framme vid färjan, säger Börje och skrattar.
Bandet övade aktivt och spelningarna ökade, speciellt efter att Country Road 13-festivalen etablerades i rask takt i slutet av 1970-talet och drog publik i tusental. 1985 kammade Country Life hem förstapriset i Country-FM och fick efter det delta i Country-EM i Belgien. Finansineringen fick Börje fixad med ett samtal till dåvarande kulturminister Gustav Björkstrand. I Belgien kammade de hem en sjätteplats.
– Men det blev tajt för oss att hinna från Belgien till Country Road-festivalen i Emet, så arrangörerna måste boka ett privatplan från Helsingfors åt oss. Vid Kronoby flygfält väntade bilar som sedan förde oss i ilfart till Emet folkpark så att vi anlände lagom tills vi skulle upp på scen. Det var lite andra tider då, funderar Börje.
Andra tider var det också gällande skivförsäljningen. Den första skivan, fylld med egna låtar och inspelad i den egenhändigt byggda studion i Purmo 1986, sålde över 2500 exemplar.
– Jag åkte runt en dag i regionen och bjöd ut kassetten till butiker och bensinstationer. På den rundan skrapade jag ihop över 10000 mark. Och tur var väl det att den sålde, mina släktingar hade ställt upp som borgensmän för lånet vi hade tagit.
Samma år gjorde man även en julskiva som hade bra åtgång. Country Life etablerade kontakter utomlands och Furuviks festival i Gävle, då Nordens största countryfestival, blev ett återkommande evenemang där bandet uppträdde. Tillsammans med fina recensioner och utmärkelser i tidsskriften Kountry Korral öppnade publiciteten även upp dörrarna till den övriga nordiska marknaden.
Svenska countrystjärnan Mats Rådberg höll i trådarna i Furuvik och Country Life bjöd honom över till Finland för spelningar tillsammans med bandet.
– Vi började med det koncept att bjuda in och backa upp kända artister inom genren. Det gjorde oss betydligt intressantare för dom som bokade band.
– På det viset fick vi bland annat möjlighet att turnera med Norges största countryartist då, Björo Håland. Vi lockade även hit kända artister från USA som Robin Right, Doyle Holly och Tommy Collins.
Redan på nittiotalet trappade Country Life ner tempot. En del medlemmar bildade familj och satsade mera tid på jobb. Bandet blev ändå inte något mer än en hobby, en sådan marknad finns inte för countryn i Finland. Några av medlemmarna började också spela i andra band.
Men Country Life lades aldrig ner och är ännu aktiva efter 38 år. Börje brinner fortfarande för att ordna countryevenemang, erbjuda ljudteknik och spela in musik i sin egenhändigt byggda studio Beejay’s Barn i Kronoby. De tjocka bjälkarna och ohyvlade gråa bräderna som täcker väggarna förstärker countrykänslan och det märks att Börje trivs där.
Countryn har blivit en livsstil och det lär knappast mera ändra för dessa cowboys.
I t.ex Texas är countryn den mest populära dansmusiken. Dansbandsmusiken i Norden innehåller många element från countryn, takt och rytm är samma, men enligt Country Life är det bara countrymusik som har den rätta känslan.
