INOM BEGREPPET COUNTRYMUSIK finns ett flertal undergrupper och inriktningar.
En av dessa undergrupper är “The Bakersfield Sound” som utvecklades i och runt staden Bakersfield i Californien under 1950 och 1960 talet. Bakersfield soundet uppstod som en reaktion på det välproducerade och polerade sound med bl.a orkestrerade stråkar och körarrangemang som blev populära inom etablissemanget i Nashville på den tiden. Inom Bakersfield Soundet ville man hålla musiken enkel och “äkta” med instrument som elgitarr (framförallt Fender Telecaster med sitt speciella “twang” blev mycket populär), steel guitar, bas och trummor. Det var också viktigt att framförandet skulle vara taktfast och dansvänligt.

PROJEKTET “SOUNDS OF BAKERSFIELD” vill med österbottniska krafter presentera denna musik genom att framföra kända hitlåtar av två av soundets mest kända utövare – Buck Owens och Merle Haggard.

“Ostrobothnia Oldtimers” består av
Bengt Huhta, sång och akustisk gitarr
Janne Granlund, sång och akustisk gitarr
Pekka Viitala, elgitarr och sång
Peter Nylund, steel guitar och sång
Christian Lunabba, trummor
Börje Nylund, bas

BUCK OWENS
Alvis Edgar Owens Jr. – sedermera känd som Buck Owens – föddes i Sherman, Texas den 12 augusti 1929. Hans familj var “sharecroppers”, det vill säga arrendatorer som betalade en del av skörden i arrende. Hans mor spelade piano i en kyrka i trakten och han växte därför upp med mycket musik i hemmet.

Familjen beslöt sig för att flytta till Kalifornien för ett bättre liv, men deras bil fick motorstopp i Meza, Arizona och familjen bosatte sig där. Hans pappa köpte ett gammalt piano som Buck lärde sig spela på, och man investerade också i en radio som gav Buck möjlighet att lyssna på countrystjärnor som Bob Wills och Roy Acuff.

Familjen bodde i en gammal bondgård med stampat jordgolv och utan elektricitet. Då Buck var ledig från skolan hjälpte han till med att skörda bomull och majs, och för att bidraga till familjens inkomst hade han extrajobb som lastbilschaufför och skördearbetare.
När han var sexton bestämde han sig för att bli artist och blev duktig på att spela såväl gitarr som mandolin och uppträdde med ett band i trakten för den lokala radiostationen KTYL. När han var sjutton gifte han sig och fick småningom två söner, Buddy och Mike.

Han insåg tidigt att det inte fanns någon framtid varken inom musiken eller något annat i Meza och när Buck var 21 år gammal flyttade den unga familjen till Bakersfield i Kalifornien där det fanns arbete såväl på skörde- som oljefälten.

The Schoolhouse Playboys
Han hann knappt anlända till Bakersfield förrän han bildade bandet “The Schoolhouse Playboys”. Bandet fick spelningar runtom i trakten och småningom också i Los Angeles tillsammans med blivande countrystjärnor som Tennessee Ernie Ford och Wanda Jackson.
Vid ett tillfälle blev bandets ursprunglige sångare sjuk och Buck fick hoppa in som ersättare. Inhoppet blev en stor succé och därmed var hans lycka gjord. Han insåg emellertid snabbt att man inte kan bli någon stjärna inom musiken utan eget material så han började skriva låtar och 1959 fick han sin första stora framgång med låten Second Fiddle.

The Buckaroos
Under början av 1960-talet bildade Buck Owens ett nytt band “The Buckaroos” som kom att bli mycket framgångsrikt. Som en kuriositet kan nämnas att det var vår andra “huvudperson” Merle Haggard som kom med förslaget till bandets namn när han medverkade i gruppen en kort tid 1962. Buckaroos blev också kända för sina patriotiskt röd, vit blåa “Star spangled Banner gitarrer”. Buck Owens´ framgångar bara växte och växte och 1971 slog han alla kritiker med häpnad när han gjorde om Paul Simons “Bridge Over Troubled Water” till en country-hit.
Som en liten parentes kan nämnas en annan kuriositet: Doyle Holly som spelade bas i The Buckaroos under slutet av 60-talet startade en solokarriär år 1971. När Doyle besökte Skandinavien år 1986 var det finländska bandet Country Life som kompade honom på några av dom större countryfestivalerna i Sverige och Finland. Doyle bodde hemma hos bandets medlemmar i ett par veckor och blev så omtyckt att till och med en liten hundvalp blev uppkallad efter honom ….
Buck Owens’ musikaliska karriär sträckte sej över mer än 60 år – från 1945 till 2006. Han blev känd som sångaree, musiker, bandledare, låtskrivare, musikproducent och TV-programvärd.

Men vilken var då hemligheten bakom Buck Owens’ stora framgångar?
Fram för allt kan man konstatera att han hade många duktiga bakgrundsmusiker och också en mycket skicklig manager (Jack McFadden). Många av Buck Owens’ kompositioner spelades in av andra stora artister som till exempel The Beatles, Barbara Streisand, Dean Martin och Ray Charles och nådde på detta sätt ut till en större publik. Hans medryckande melodier och enkla texter tilltalade country fansen och gjorde att de flesta av hans låtar blev storsäljare. Med sitt band Buckaroos fick han ett stort antal hitlåtar och utmärkelser, och de blev pionjärer inom vad som kom att kallas The Bakersfield Sound ett sound som han själv kallade “amerikansk musik”.

Buck Owens dog – 76 år gammal – av hjärtsvikt den 25 mars 2006 i Bakersfield. Buck Owens’ popularitet kan kanske bäst förstås av det faktum att Bakersfield av många infödda ortsbor ännu i denna dag kallas Buckersfield efter stadens stora son.

MERLE HAGGARD
Merle Ronald Haggard föddes den 6 april 1937 nära staden Bakersfield i Kalifornien. Föräldrarna hade flyttat till Kalifornien från sitt hem i Oklahoma under den stora depressionen efter att deras lada brunnit ner och möjligheterna till att livnära sej på jordbruket verkade omöjligt.
De hyrde först en liten lägenhet i Bakersfield men när fadern fick jobb hos järnväsbolaget Santa Fe Railroad fick han möjlighet att köpa en gammal godsvagn som var stationerad i Oildale som var en närbelägen mindre stad. Godsvagnen byggdes om till en enkel bostad och det var här som Merle föddes.

Faderns död 1945 fick en stor inverkan på unge Merle’s liv. När modern började jobba för att kunna försörja familjen blev Merle småningom mer och mer rebellisk. Bland annat begick han mindre brott och förfalskade checker och blev sänd till en uppfostringsanstalt efter att ha blivit fast för snatteri.

Merle rymde från anstalten 14 år gammal tillsammans med en vän och dom flackade runt och tog sej till Texas genom att lifta eller hoppa på godståg. Senare samma år när ynglingarna återvände till Kalifornien blev dom arresterade för inbrott. Dom släpptes senare fria när dom riktiga rånarna greps och det konstaterades att pojkarna denna gång var oskyldiga.

Merle hade fått en begagnad gitarr av sin bror när han var 12 och lärt sej spela lite. Han debuterade som artist med ett gage på 5 dollar och gratis öl. Fortsatta brottsligheter sände honom ut och in på olika anstalter och han rymde vid flera tillfällen.

Vid ett tillfälle gick Merle till en konsert med då välkände Lefty Frizzell. Merle fick gå backstage och träffa sin idol och det visade sej att Merle kunde sjunga med i alla sångerna. Det hela slutade med att Frizzell vägrade sjunga om inte Merle fick framföra några sånger i början av konserten. Tack vare den positiva respons Merle fick från publiken vid detta tillfälle började han allvarligt överväga en karriär inom musiken. Vid sidan om andra jobb började Merle uppträda på olika nattklubbar och fick också medverka på en lokal TV-show.

Men svårigheterna var inte över ännu: – nygift och med stora ekonomiska svårigheter försökte Merle råna en vägkrog men blev fast och sändes till fängelset i Bakersfield för att senare förflyttas till det ökända San Quentin. Medan han var i fängelset kom det fram att hans nyblivna fru väntade barn med en annan man – något som blev en stor press för honom. Han hade svårt att klara av de normala fängelserutinerna och blev satt i isolationscell i en veckas tid.

I isolationscellen träffade Merle en fånge som blivit dömd till döden efter att ha skjutit en polis under ett flyktförsök. Samtalen med den dödsdömde samt senare dennes avrättning fick Merle att inse att han på något sätt måste få en ändring på sitt liv. Merle började idka studier i fängelset och fortsatte också med att utveckla sina musikaliska färdigheter.

En av “höjdpunkterna” – om man kan kalla det så – var att Merle satt i publiken när Johnny Cash gjorde sitt legendariska uppträdande i San Quentin. Denna show inspirerade honom ytterligare att satsa på sin egen karriär.

Haggard släpptes ut från fängelset 1962 och kände sej enligt egen utsago “så ensam man bara kan bli” och det tog flera månader att vänja sej till friheten. Han fortsatte ändå att satsa på en karriär inom musiken och 1964 fick han sitt verkliga genombrott med låten “Sing A Sad Song“.

Merle Haggard har sen fortsatt att ösa ut hitlåtar och haft en karriär som är få förunnat – 38 listettor på Billboards countrylista talar sitt tydliga språk. Haggard kallas “Poet of the common man” – den vardagliga människans poet – tack vare hans sätt att kunna uttrycka olika känslor och situationer på ett ovanligt jordnära sätt. Musikalisk har han varit en av förgrundsfigurerna inom Bakersfield soundet men också inom den s.k “Outlaw countryn” som uppstod i slutet av 1970-talet. Förutom att Haggard är en fenomenal sångare och låtskrivare så är han också en mycket bra gitarrist och fiolspelare.

Merle Haggard är fortfarande aktiv. Efter att ha blivit opererad för lungcancer i november 2008 var det dags för “comeback” i januari 2009. Tala om krutgubbar. Dagens popcountry är inget som han gillar – det ska vara “pure country music”.